Emma Blomberg

Egentligen borde man så himla mycket, brukar jag tänka. Men vad är egentligen mycket? För att motivera mitt mycket, eller för att inför mig själv kunna konstatera att jag gör, brukar jag gämföra mig med hur andra brukar ha sig.
Men allting är ju så förbaskat relativt och när har man egentligen rätt till att värdera andras liv för att kunna få känna att ens eget är mycket bättre? Alltså, jag måste ju någonstans få lov till min egen mening kring det och att kunna värdera andras val utifrån sina egna, måste ju också få vara ett sätt till att kunna uppskatta sig själv.

Det är ju rätt bittert att klanka ner på andras situation, trots att dom själv valt att ha det som det är. Jag får tänka på det som hur man bestämmer vad som egentligen är konst. Alltså allt som görs i ett syfte att vara konst, oavsett hur blaj, tantporslin, rehabakvarälligt det än må vara, är alltså konst och sen får man istället ägna sig åt att antingen kräkas eller hylla det.

Förförra helgen hade jag och mina vänner stockholmsbesök av Johan som var nere och härjade lördagen värdig med oss, helt sinnessjukt rolig helg med massor för smaksigt att förtälja i texter för alla att ta del av.

Förra veckan blev jag bjuden på sushi av Erik, vi spisade på ambasaden och hade senare ett sjukt bra och peppigt ateljésnack som avslutades med att vi kollade på “plötsligt i vinslöv” för att slipa på vår göingeskånska som tydligen är senaste flugan uppe på fabriken. Fabriken, aka ambasaden, men också klubben att öppnas på juldagen fick jag också impas över och det ska bli fantastiskt spännande att få roa mig där den 25!

På torsdagen efter hamnade jag och Sofia oss i köpenhamn för vernissage där Marie Andresson var en av utställarna. Utställningenslokalerna var stora, flådiga och där fanns mycket att gilla. Efter 3 timmar hade vi drukit för många mingelöl, så då tog vi våra berusade jag och tågade oss över bron, till kanelbullefezt på bergsgatan som slutade lite överallt, med bla, det numera sedvanliga reggaebesöket på Bodoni med Käraste Mim Tosting.

Helgen i samma veckan bjöd på massor att uppskatta och jag hade kulkulkul. Både fredagen och lördagen avrundades på svartklubben “bakom” KB med Fredrik som fan har den bästa festpeppen. Vi dansade oss snygga och körde många High fives, och dudes moves på dansgolvet, i hopp om att folk skulle fatta att vi inte var tillsammans, men antagligen uppfattades vi bara som världens mest klämkäcka och hurtiga par, hoho!

Nu i veckan började förgänglighetsprojektet i skolan, jag är rätt peppad, trots mitt missnöje med gruppen jag hamnade i. Visserligen var vårt slutresultat, som bla handlade om, eller, fan, enbart handlade om att micra godis, jäkligt najs, men orka. Satt istället och redigerade bilder och printade en hel del skittjusiga bilder, säkert att dyka upp här inom snarast.

I förgår natt ringde Patrik, såklart en natt innan morgon att gå upp efter klockan ringt 05.20, och berättade oerhört upprörd över hur ingen kontroll han hade över sin kropp efter att ha tvingats hetsflytta efter att bostadsägaren till förra lägenheten dagen innan hört av sig och berättat om att det var dags. Jag skrattade mig till sömns den natten och det gjorde det värt att bara få sova förlite timmar den natten.

Sen skola, redovisningar, det gick bra. Jag och Ossian snyltade bil åkplats med Johan Sunesson, det gick sådär. Johan inleder bilfärden riktigt lämpligt med att prata om förarsäkerhet, varpå han han gasar rakt fram och försöker köra över värsta stocken som enbart är till för att markera de olika parkeringarnas platser. En himla smäll och Marie får nervöst sammanbrott, Ossian förstår inte alls varför han inte sa något, getthen uttalar sig hjältemodigt om hur vi bör göra för att lösa det hela och jag bara asgarvar. Nåväl, vi fick loss allt och under hela bilfärden hem ösregnar och cpblåser det. Marie är uppriktigt nervös över vattenplaning och komenterar oavbrutet under hela resan om hur läskiga de gigantiska lastbilarna är, men framför allt opålitliga. ”Är det sirener”, “tänk så går bilen sönder undertill, känner du inte hur vi sjunker längre och längre ner?”, “OOOHHHHee, åh, vad snabbt det går”.
Jag blev sinnessjukt kissnödig under resan och att Johan tvingades köra saktare pga av Maries nästan hjärtattack, gjorde det inte lättare direkt. Getthen dumpades i Lund och Ossian den jävlen, sov hela resan.

Sen drog jag hem och råkade sova tre timmar, sen hade jag och Mim torsdagsäventyr, som innehöll allt och slutade klockan sex på morgonen.

I skrivande stund håller fredagen på att styras upp, msnar med Johanna och Sophie och smsar med Fredrika, det kommer nog lösa sig, nu måste jag bara göra min snygg och peppad.

Imorgon åker johanna till Brasilien och jag kommer sakna henne!, trots att jag och Nour pratade om hur vi, likt råttorna, kommer dansa på borden. Hoh.

Om en månad bor jag i Stockholm, längtar, men trivs ändå, pissigt att behöva packa ihop bara och så borde min mosters man sluta vara kolmonoxidförgiftad så hon kan få bli glad igen.

Summan av kardemumman, jag är nöjd med mitt ha mig och tom att det gör mig svulten på pengar, men det är det alltid värt. jag värderar.

Nu; styrning!

Siegen va!