Emma Blomberg

Jag ÄR linsmat och så vaknade jag för en halvtimme sedan, jävla pissigt. Och skitfingret går inte att skriva med, hoppas tahinmackan är god.

Funderar över på hur det kommer bli till jul. Pandi kommer typ den 19, det är bra. Tyvärr kommer inte Michelle alls, vilket är surt och pissigt. Undrar vilka man kommer träffa och fan vad himla skitskönt att få slippa tivoli. Fabriken.

På fredag kommer min mamma hit, vi ska gå på stan och investera i julgåvor. Egentligen pysslar vi inte med sådant, julgåvor alltså, men eftersom Marissa och Dan är hemma, tänkte vi peppa till det lite, verkar det som. Trots att jag verkligen tar avstånds ifrån och ogillar julklappsshopping, och julfirandet över lag, ser jag fram emot att få traska runt med mamma i Malmö och leta. Sen ska jag ta henne till café, fast jag har inte bestämt vilket ännu. Hon borde ta mig på stormatshopping, så jag slipper äta linser varenda dag, fast med dessa ligger saffran.
Och just ja, borde verkligen ta henne till Fredrik så hon får titta på lägenheten med det kulturmärkta taket och alla kalekugnar, det hade hin gillat.

Mamma jobbar fram till kvällen på julafton, så jag och Marissa ska stå för matlagningen och om nu Nour följer med, lär det bli exprimentell och exotisk julmat alá amerikans,palestinsk och vegsvensk mat.
Fan, man kanske skulle passa på att önska sig något?

Om jag skulle få önska mig tre saker just nu hade det nog sett ut såhär;

*7 timmars nattsömn.

*lys på himelen.

*csn i december.

I den ordningen.

Pratade med Josefin K igår om Anna. Anna började i trean med oss, men fick sluta av random anledningar, av vad jag förstått, nu är hon mest i Dansmark och jobbar. Hur som helst så saknar jag Anna, uppdaterade jag mig med när hon kom att nämnas. Hoppas hon har det bra. Saknar fan många från Munka som slutat, tur att jag har kontakt med de viktigaste, vill träffa Josefin mer och när ska jag få täffa Elin?

Fan vad jag gillar situationer då man hanmnar bland människor man aldrig annars skulle hamnat sig med annars. När man upptäcker att trots hur sinnessjukt olika man än är, finns det hela tiden små lägen där man verkligen kan mötas. Oftast handlar det väl kanske om olika jobb man fått ha sig med och i samband med det introducerats till random räkfrossa, fast om man vill, tar man tillvara på alla sådanna lägen, som Mim, vad hon kan.

Organiserade alla filmer jag filmat och sparat på min hårddisk igår. Hittade en från i somras med LP, Kallis mästa stammis. Fan vad jag gillade den, jag fick hans livs historia, om än för tusonde gången, men denna gången förevigat. Lennart Persson, ja, det var många små anekdoter han avslöjade för oss den sommaren och inte bara handlade dom om hans processtekniska position på margarinfabriken.

Jolie Holland- Old Fashinoed Morphine, MMMMMM.

Nu blev jag peppad på att prata med Michelle igen. Minns när vi började hänga på riktigt, i fyran, på mellanstadiet. Alltså var vi tio år och jag kommer ihåg hur djupsinniga vi var, trots vår ringa ålder. Annars handlade mycket just då om att fördjupa oss i random övernaturliga fenomen och historier. Minns hur ufo och bermudatringelnpeppade vi var då. Och så minns jag när Michelle sa att “för att kunna glömma, måste man först komma ihåg jättemycket, hur jobbigt det än är, för att sedan kunna lägga det bakom sig”. Tror det var hennes mormor som sagt så och vilken fantastisk sanning, den har jag levt på sedan dess. Jag ska komma ihåg allt, väldigt rejält och heller aldrig göra saker för att glömma dem, eller andra, utan bara för att få lov att kunna komma ihåg.

Michelle.

siegen.