tider, värmen & partners
torsdag april 26, 2007
Idag är det förtjusande solstrålsvarmt väder ute och trädet utanför är bristande smyckat av vita blomkålsfluffiga blommor. Genom ett annat fönster hör jag random peppad fågel, det låter bra.
Det är hårda tider nu för tiden, vi kan börja med mitt allmängiltiga tillstånd, som förutom de tidigare ältande finnarna även handlar om skoskav, munläppherpes, mens och eventuellt en släng skabb. UNDERBART! Men det kommer ju att gå över.
Igår hade vi sista mötet inför avgångsutställningen och det var ett enda stort skämt som handlade om allt annat än konsekventa konsekvenser. Hur som helt blir det vernissage den 11/5 16-19 på gamla hembyggdsmuseét i Ängelholm.
I helgen var vi i Amsterdam, eller, vi kom redan på torsdagen och det var underbart. Jag varken kan, vill eller orkar göra en rättvis sammanfattning av resan, men jag kan säga så mycket som att kombinationen oss är ett bra jävla hopkok och att vi nog fick se staden från sidorna vi ville se och ha då i åtanke att Amsterdam är en stad med sjukt många sidor. Bak och fram.
Nåväl. Det har ju varit ansökningstider och nu är det beskedstider. För mig har det hittills gått oframgångsrikt, jag har fått nej från alla skolor förutom 4, som jag fortfarande väntar på besked ifrån. Överlag har det varit ett rätt uselt på den fronten. Att en hel samling gick på intervju till Ume, är väl en sak, men utöver det är det bara ett få, fåtal som blivit kallade på intervjuer.
Att inte komma in någonstans är rätt surt, i synnerhet när man till vissa skolor sökt för tredje gången. Det känns faktiskt rätt förnedrande att veta att oavsett hur mycket tid, ambition och pengar jag än lägger ner, är det i slutet ett jävla lotteri där rätt mycket kan kvitta sig. Jag vill inte direkt påstå att jag ifrågasätter min plats på en konsthögskola, eller att jag börjar tvivla på mina val, nej, det har jag fortfarande inte gjort. Däremot har jag börjat inse att jag befinner mig i ett rätt bekymmerssamt läge, utifrån vilken arbetsmetod jag har. Att arbeta med fotografi är fan inte utan konkurans och i synnerhet nu, sen ett par år tillbaks, känns det förbannat pissimissisippi. Det finns mycket bra foto att titta på, in my face överallt, om jag vill. Det har jag aldrig orkat vilja, kunde jag ha att skylla på och så målade jag ett år istället. Nu sitter jag och inser värdet av alla bildrefferenser som jag hade kunnat ordna för mig. Å andra sidan skulle jag aldrig förneka mina influenser, även om jag inte kan referera till en specifik konstnär elr liknande. Brukar tänka att det kanske inte var så lämpligt att börja roa sig med alkohol när man bara va 13, men antar att det också är att skylla ifrån sig.
Jag tänker väldigt mycket på hur min uppväxt och på hur mitt liv hittills, format mig och påverkat mina val i mitt konstnärliga arbete. Jag undrar varför det är först nu jag kan gå med på att jag måste bli mer konsekvent, för att nå iväg med mina arbeten. Jag undrar om det beror på tiden, Davids och de andras tjat, eller om det är Johanns så begåvade och välformulerade uttalanden om mitt bildarbete som påverkat mig?
Jag undrar varför jag alltid samlat, varför det alltid varit så mycket av allt jämt. Jag kan uppleva mig som hårt kämpandes för att inte lyckas bli placerad i ett sammanhang, där jag i min nisch, skulle bli stereotyp. Är det så det är?
Jag undrar om mitt samlande beror på en rädsla för att våga slutföra något. Slutföra. Jag kan gå med på att jag är livrädd för slut, att jag förnekar dem och kallar det för att inte nöja sig, eller att förutsägbarhet hämmar mig.
Inte konstigt att man kan bli körd när man försöker få kontroll över förutsägbarheten. Jag borde inse att jag inte både kan ha kontroll och samtidigt blunda för faktumen?
Kanske är det som det alltid varit, när jag var barn, ville jag komma i puberteten, när jag var tonåring, ville jag bli vuxen. Nu vill vara sjukt vis, men det krävs ju hela ens liv för att hamna där och trots att jag fyllde 25 i förgår, vägrar jag gå med på att känna mig ens en smula gammal. Trots det tar jag illa vid mig när folk tror att jag är yngre.
Göttigt att vara jag. Orkar inte skriva mer, ska försöka ladda upp en bild som möjligen är tagen av mig och Hasse. Sen ska jag duscha, sminka och slutligen promenera mig ner till Centralstationen och möta upp Johann som kommer med tåg från tråkkurs i tråkHässleholm.
bonjour
ps, tack Elin för insideinfon, det kändes faktiskt väldigt mkt göttigare att få veta. puss