Emma Blomberg

Igår hade vi vernissage, det gick jättebra, i förgår missade vi sista tåget hem och fick sova över i smyg på museets vind. Detta innebar bla att vi tog 06.05 tåget hem från Ängelholm och det motiverar min fullständiga sinnesfrånvaro under gårdagen. Men som sagt, det hela gick bra, utställningen blev fin, vi var glada och fick många peppade besökare. Tyvärr kan jag av någon, för mig, okänd anledning, inte ladda upp några bilder, så vill man se min fantastiska dockskåps och fotoväggsinstallation med titeln- “kollektivet under” får man minsann själv avancera sig till hantverksmuseet i Ängelholm. Det ligger jättenära stationen och är lätt att hitta.

Elin kom på venissagen igår och det var sjukt kul, jag blev peppad på våra kvallesamtal, det fanns licksom inget utrymme för det igår, såklart, men telefon!

Om en vecka åker jag till Berlin med skolan och vid min sida har jag Fredrika som så klockrent tagit över Johanns plats, för han ska ju på provdagar på Biskops Arn Ö och ha sig. Jag är otroligt peppad och skiner solen kan det ju bara inte bli misslyckat. Googlade lite Berlinska klubbar idag och kom ihåg alla butiker och fik jag förälskat mig där, jajävlar. Vi kommer dessutom att bo precis vid kastanjealé (stavning?) underbart.

Min sommarchef ringde mig innan, jag blir lite nervös över att mina arbetstider pendlar från noll, till…jättemånga? Men jag är såklart tacksam och det brukar ju alltid lösa sig på palts. Lite läskigt att sommaren inleds med att han tar semester och att jag råkar ut för att kunna det mesta, får snoruppdatera mig på mötet innan!

Nästa vecka hoppas jag mina sista fyra besked kommer så att jag kan börja planera hösten, för den har jag uppriktigt ångest inför, det är svinjobbigt, så jag vägrar prata om den, eller ens tänka på den, fast ibland får jag ju såklart panik, pengapanik, hur fan finansierar man en utbildning utan csn?

Nu ska jag duscha mig så att Johann inte får vänta på eftermiddagen för att få se mig på stan, lördag, underbart, vi brukar ha jättefina helgdagar, hoppas idag bli lika fint, får sluta fjärta så surt, det svider.

adjö.