Emma Blomberg

Efter mycket o-huvudbry kring min dators oförmåga till att umgås med det tillgänglliga trådlösa nätverket som det var meningen att jag skullat nyttja, har jag nu äntligen skaffat mig stadigt nät på mitt rum här på Gamlebys internat. Kanske kommer jag ha tid över till att blogga, kanske inte, men nu har jag det iaf.

Lovet har tagits ut i förskottmed marginal och kvar är ungefär halva klassen, resten har åkt iväg till random födelseorter. Det är med andra ord rätt tomt här och det slår mig mer än innan hur mitt eget behov av rutiner ibland är nödvänliga för att jag ska kunna ha en arbetsstruktur som gör mig nöjd. Men nu är varken Hanna eller Elin här, så jag måste ta mig samma, men ack så skönt det var att sova bort resterna av sviterna från julfesten som härjade med oss alla i förgår. Blev dock vittne till en omotiverad saltincident nyligen, när jag var uppe för att ragga installationscd´n till internetet. Tydligen har det även nått nordligare breddgrader och jag förstår nu att det kliar i tarmen på biskops arnes förstaårselever, japp, det var en sjukt värdig julfest! Den innehöll det mesta, men bäst av allt, var ändå att min julklapp var en tjusigt plastig kompakt minoltakamera, glad som ett barn.

Den materiella lyckan tog inte slut där heller, utan igår anlände min nya mobil http://www.tre.se/templates/MobilePage.aspx?id=29489&color=Sony%20Ericsson%20T650i%20Blue (fast den gröna) som är det snyggaste på länge här i byn, trots min bakfylla, ägnade jag sjukt mycket uppmärksamhet åt den igår och nu har jag fritt spelrum att välja vilken ringssignal jag vill ha. Det var det kruxigaste med att byta telefon, den spruckna hade en sån trevlig ringsignal som verkligen fick mig att identifiera mig med den. Nu kör jag på lite mer klubbig touché, så jag antar att jag kommer låta bli att svara hädanefter.

Nu känner jag mig nästan tvungen att berätta om julfesten, trots att jag inte orkar, men oj, hoppsan, ett smsa skvallrade nyss om att jag nog behöver googla lite bekanta bloggar för att luska och ruska om eventuellt läckande källor. Och då är jag dessutom grymt peppad på stackars katten, som satt och frös utanför julbordet, som jag i takt med bubblet, förlorade mer och mer empati för. Och istället för i vanlig kärleksanda, tokumgås med djur/katt, skrattade åt, fotodoumenterade och sms-ade, för att förhoppningsvis nu, ha blivit förevigad någonstans runt hörnet. http://bp0.blogger.com/_kLWeZItzInc/R2GJ8eF48GI/AAAAAAAAAlg/bGLtEOBIes8/s1600-h/image-upload-42-741873.jpeg

Ja, vi får se med det där. Egentligen har jag hur mycket som helst att skrivberätta om, men jag vet ju aldrig vart jag ska börja. Börjar här, eller något.

UÄH.

hm. ja, alltså nej, jag kan inte.

anyway. Hade en sjukt trevlig bakfylledag med Zandra och hennes bror igår, det blev mycket disskuterande och det kändes skönt att lyckas hålla någon slags standard på samtalen runt sina intresseområden, hemskt värt, mycket vett och då var jag fan bakis.

Annars är det inte särskilt mycket fest alls här i Gamleby och inget mig emot, står mest och helst i färglabbet och kopierar vad som behövs. Ett analogt färglabb är på många sätt en emma blombergs bästa vän, trots alla giftiga gaser från colentan som kan ge en cancer och allergier och skit och mög. Fast å andra sidan har jag fortfarande inte slutat röka. Det var ungefär också vad som konstaterades runt vardagsrumsbordet hemma hos Zandra igår. Att vara människa är oerhört komplext och väldigt ofta sjukt ologiskt och för en drös sekunder kändes allt väldigt meningslöst, men så kom jag att tänka på min nya mobil och blev peppad igen. Det är på den nivån det kan vara.

Annars är det väldigt med utmaningar man ställs inför när man tvingas flytta utomsocknes och är van vid mycket annat som aldrig finns här. Men igår hyllade vi iaf konceptet och trodde på utmaningen, idag är en annan och trots att klockan strax är tre, har jag ännu inte gått till skolan och börjat labba, men det är lugnt, för jag har ju som tidigare fomulerat, en drös med ursäkter.

Nästa vecka, den 19, tågar jag hem och i sedvanlig ordning kommer jag att ha så mycket packning att jag kommer behöva stretcha inna jag går och lägger mig för att skona mig för den kommande träningsvärken. Det är smart av mig att redan nu att ha framförhållning. Planer, ladys and gentelmen!

ptja, annars handlar mycket om bild, okomunikation och lite ilska, saknad och bra dygnsrytmer och såklart, inte att underskatta, ekologisk havregrynsgröt med krossad hirs och linfrön, jag mår bra med andra ord. Fast det är bara halva sanningen för den prestationsångest jag utsatts för här, har jag sällan skådat, men jag är trots allt av den skolan, att jag fanimej tror att den är sund. Men ur tårar kommer inga pengar och jag har faktiskt ingest csn, USH!

Jag har iaf ett kommande projekt att sätta klorna i, med start på jullovet, som jag blivit ekonomiskt sponsrad i, men mer om det sen, det där med prestationsångest alltså.

Nej, nu får jag skärpa mig och gå till skolan 100 meter bort, siegen!