tuppjuck
torsdag februari 14, 2008
Jag får oblodade tänder av att befinna mig i Gamleby, nu har dagarna nått en slags kulme där det mer och mer konstateras hur knäpp man blir av att vara här och egentligen är det väl fullkomligt olidligt. Tänker att min hjärna ligger på högvarv för att vara så effektivt selektiv som möjligt och det är säkert av samma anledning jag känner att efter det här, klarar man nog av det mesta. Eller så har man sänkt sin levnadsstandard groteskt. Minst.
Annars är det fullt upp som vanligt. Skannar, redigerar, färglabbar, printar i en inte alltid så tacksam ordning. Det är arbetsprover och utställningsbilder som det härjas mest med och förutom det har jag mitt Kallisprojekt att arbeta med.
Det är såklart värt, men med allt som jag har hängandes över mig kan jag liksom inte urskilja mina känslor, utan allt geggas samman och mina reaktionsreferenser är inte som dom bör.
Dessutom går jag här på nåder, eller, inte riktigt, men det är ju så det känns, eftersom jag inte har något csn.
FAN. jag vill verkligen ha något att se fram emot, men jag kan inte känna det.
Dessutom råder det märkliga beteende trender här. Någon slags kollektiv epeleptisk adhd som är svår att värja sig emot. Antar att det bara är att bita ihop eller ändra inställning och klämkäckt unna sig den hjärtligt ängsliga happy 90-tals humorn.
Nu, kallisscanna!